Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Detta inlägg är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:


091105 – BrevRevolutionen

Det här måste jag prova! Jag har skrivit brev i många, många år och gör det fortfarande ibland. Två brevvänner är vad jag har kvar av jag vet inte hur många det var ett tag i mellanstadiet. Jag skulle gärna ha ett par till.

091104 – Nedräkning!

Idag är det exakt 23 arbetsdagar kvar, sen är det över. Äntligen är det över och jag får börja på något nytt, spännande, roligt. En chans att fördjupa mig och bli bättre i mitt yrke utifrån helt andra förutsättningar än de jag har idag. Sambon tycker att jag är på bättre humör redan. Skönt att höra, för snart är det semester, och då vill jag bara vara glad och njuta! :-)

Detta inlägg är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:


091024 – Pffft…

…ännu ett genialiskt uttalande av tjejen som jag inte tänker ge extra publicitet genom att skriva ut hennes namn. Läs själva på Aftonbladet, särskilt psykologens reflektioner över uttalandet. Hårda ord, ja, men det gäller en liten människas hälsa, liv och framtid. En liten människa som inte själv valt att finnas till eller vilka föräldrar han/hon kommer att få.

Detta inlägg är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:


Fortbildning för personal:
- Förberedelser: check
- Genomförande: check
- Utvärdering med kollegan: check

Kurs i idrottspsykologi:
- Inläsning: check
- Tentaplugg: njaa… okej då, check
- Tentaskrivning: check

Resultat: en mäkta utschasad L, där ögonen nästan går i kors av trötthet samtidigt som hjärnan fortfarande går på högvarv och magen knorrar högljutt. Imorgon behöver jag ha en slapp dag.

091019 – Vila i frid

Så kom döden, stillsam och väntad, men ändå plötsligt. Känslorna kom ikapp mig och fick tårarna att rinna. De följdes av saknad, inte efter den oroliga spillra som demensen slutligen gjorde honom till, utan efter den pusselbit av släkthistoria som försvann med honom. Vila i frid, farfar.

…dramatisk rubrik, men talande. Har idag fått veta och se med egna ögon att min farfar ligger för döden. Det kan ta en dag eller ett par veckor men slutet är onekligen nära. 86 år gammal, dement och mager som en liten fågelunge. Bara resterna av den man han en gång var. Intellektuellt sett håller jag med pappa om att det vore skönt om han fick somna in nu, i lugn och ro. Känslomässigt sett förfäras jag, även om jag inte står honom nära. Det är sorgligt och svårförståeligt med döden.

Jag är inte tillräckligt motiverad att plugga hårt just nu. Samtidigt är tentan snart, nu på tisdag och jag har bara precis tagit mig igenom de sex kapitlen. Visst, jag har goda förkunskaper i och med mitt yrke, men perspektivet är nytt för mig. Jag får repetition samtidigt som jag tvingas tillämpa mina kunskaper i ett nytt sammanhang vilket förstås är nyttigt och bra och vad jag tänkt mig… Önskar bara att jag hade starkare tenta-ångest så att jag satte fart med pluggandet. Fast såhär är det nog att plugga upptill ett heltidsjobb som man pendlar till. Mitt mål får vara att bli godkänd, inte mer. Vete sjutton om jag klarar det.

Äldre inlägg »