Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Grundtanken med månadsprojekten var att få gjort sådant som jag tänkt göra men som av någon anledning blivit liggande.

Jag är en projektmänniska; jag har gott om idéer som jag vill sätta i verket, och det är inte ovanligt att jag har flera saker på gång här hemma. Samtidigt är det ibland idérikedomen som hindrar mig att fullfölja projekten. Idéerna krockar med varandra och tiden räcker inte till.

Typiskt mig är att jag tycker väldigt mycket om känslan av att vara färdig med något som man föresatt sig. Som liten sa jag ofta ”jag ska bara…” och det gör jag fortfarande. Skillnaden är att idag handlar det nio gånger av tio om att jag vill fullfölja något.

Årets månadsprojekt har varit både framgångar och bakslag. Halvvägs in i året insåg jag att jag oftast var för ambitiös i mina val. Det är en mastig uppgift att gå igenom samtliga digitalfoton när jag köpte kameran 2008 och tidvis fotograferar flitigt.

Lite mindre omfattande projekt = större chans till framgång. Det är bättre att bryta ner något stort i mindre delmål och faktiskt bli klar med dem än att påbörja, inse att jag tagit mig vatten över huvudet och sitta där men känslan av misslyckande.

Flera projekt blev jag faktiskt klar med, som till exempel etnologin i januari, jultavlan i november och smällkaramellerna + uppsydda julgardiner i december.

Samtidigt stod det mellan jul och nyår klart för mig att halvfärdiga projekt inte enbart beror på bristande motivation eller svårigheter att få tummen ur. De beror lika mycket på att energin inte räcker till en vanlig arbetsvecka. Är jag ledig några dagar och varvar ner så dyker lusten att projekta upp, steg för steg, och rätt som det är kommer det nya idéer.

Clara ryter till om ett angeläget ämne. Bland kommentarerna hittar man både kloka tankar och vitt spridda associationer.

För mig är det självklart. Man frågar inte andra varken om runda magar eller om graviditet om det inte är alldeles uppenbart och personen verkar glad. Det är respektlöst och ohyfsat. Varför?

  1. Graviditet är en privatsak. Det angår mig och min partner, inga andra. Man har ingen skyldighet att tala om för andra om man försöker bli gravida eller om det ger resultat eller ej.
  2. Man kan vara rund om magen av andra anledningar än graviditet. Faktum är att de flesta av oss inte är gravida även när vi är runda om magen, precis som Clara skriver.
  3. Man kan ha vida, bylsiga kläder eller kläder ”i gravidsnitt” utan att vara det minsta gravid. De senaste åren har modet varit enkelt för gravida med mycket vidd i plaggen.

Även om många kommentarer om mage eller graviditet förmodligen är väl menade är de oftast både onödiga och korkade – för att inte tala om sårande.

  • Är man gravid men vill inte berätta för någon ännu – man blir inte glad över frågan.
  • Är man inte gravid men skulle gärna vilja bli det och kanske har försökt länge – man blir inte glad över frågan.
  • Är man inte gravid men har precis varit det; fått missfall eller har en bebis på en månad – man blir inte glad över frågan.
  • Är man inte gravid och kanske inte heller vill bli förälder – man blir inte glad över frågan.

Ibland skulle livet vara så mycket enklare om folk helt enkelt knep käft och lät blivande föräldrar själva berätta när de är redo för det. Graviditet är inte allas business!

Idag har jag fått umgås med en tre veckor gammal bebis. Han sov mest, lugn och förnöjd, men plirade då och då upp på mig. Så härligt det är att få hålla en sån varm liten varelse i famnen!

Storasyster for runt och lekte. Hon är inte gammal, knappt 1½ år, och hon är kort, så det vore lätt att ta henne för yngre om det inte vore för farten. Hon snackar som attan men det mesta är obegripligt.

Hennes mamma fick pusta ut lite. Med två glada lektanter som turades om att ta hand om barnen kunde hon luta sig tillbaka i soffan och mest hålla koll.

120113 – Tandelände

Mitt i middagen en vardaglig fredagskväll säger det knak. Rejält. Och där sitter jag med en halv kindtand mindre. Det är tanden längst in, så det syns inte. Har jag ”tur” är det en visdomstand. Har tack och lov inte ont men risken är att det bara är en tidsfråga, så vare sig jag vill det eller inte är det dags för ett tandläkarbesök.

Folktandvården blir det inte mer, det är en sak som är säker, så nu gäller det att hitta någon vettig privat tandläkare med gott rykte och snälla händer.

Har lyssnat mycket på Så mycket bättre-låtarna under december och har flera oväntade favoriter. Jag lyssnar varken på Tomas Ledin eller Timbuktu i vanliga fall, och de överraskade mig rejält.

Timbuktus versioner av Kom och håll om mig (Eva Dahlgren) och Övertygad (E-type True believer) är riktigt bra. Tomas Ledin gör Bjurö klubb (Laleh), Vem tänder stjärnorna (Eva Dahlgren) och Set the World on fire (E-type) jättebra. 

Eva Dahlgren gör en bra version av This is the way (E-type) och Lena Ph gör Live tomorrow (Laleh) helt okej även om originalet är bättre. Laleh gillar jag i vanliga fall men inte  nu och Wiehe är inte min grej.

Men en sak irriterar mig. E-type är en av deltagarna. Han uttrycker sig flera gånger ödmjukt om de andra ungefär som om de vore ”riktiga” artister och inte han.

E-type började släppa låtar i början av 1990-talet och slog igenom stort 1994. Han har alltså hållit på i 20 år, har släppt många hits och gör fortfarande, om än mer sällan, låtar som håller på ett dansgolv. Jag säger inte att han har bra röst eller är en stor musikalisk begåvning, men vad fan, han är en underhållare. Om inte en sådan karriär gör att man kan räkna sig som en ”riktig” artist så vet jag inte vad som gör det.

Antar att det är den där kategoriseringen av kultur i alla format som ”finkultur” eller ”fulkultur” som i grunden retar mig. Som om opera skulle vara finare än populärmusik.

Har läst ut två av julklappsböckerna redan, 2 x Claude Izner, och passade på att fylla på med en tur till biblioteket idag. Titta vilken härlig hög jag har framför mig!

Tydligen var inte utflykten tillräcklig, det drog lite i shoppingtarmen också, så jag har beställt en somrig klänning på HM. Deras storlekar brukar vara tillförlitliga så jag hoppas att den är det fynd jag önskar.

111231 – Gott nytt år!

Förrätten som vi ska ha med oss är klar och väntar i kylen. Det blir rökt älgstek med creme av pepparrot och färskost, garnerat med småtomater i olika färger, ruccola och några droppar vinägrette på balsamvinäger med hallon. Mums!

Den svarta klänningen är framplockad tillsammans med glitterstrumpbyxorna (någonting måste glittra lite till nyår!) och koftan. Kruxet är vad jag ska ha på mig när vi promenerar dit – det tar en dryg halvtimme att gå.

Humöret…. Nej, inte fullt på topp men nog ska jag klara att hålla god min under kvällen.

Gott nytt år allihop!

Idag kom vi äntligen iväg till Köpenhamn. Inte samma sak som att gå där och mysa innan jul, men rätt trevligt ändå med alla reor. Trots alla stora kedjor finns där gott om affärer som vi inte har här.

Min man fyndade en vinterjacka och jag ett par toppar. Vi promenerade runt i den bitande hårda vinden och myste på italiensk restaurang. I en affär fylld med sällskapsspel från golv till tak hittade jag expansionen till Ticket to ride. Ett givet köp!

Efter ett besök på Ikea är vi hemma igen. Jag har satt ihop den nya bokhylledelen och ska nu roa mig med att organisera om böckerna. Mannen pysslar med något vid datorn. Teven är igång i bakgrunden; kanske kommer det något sevärt så småningom. Myskväll ihop.

111228 – Så skönt…

…det är att sova länge och kunna göra vad man vill!

Igår hade vi båda piggnat till efter den där magsjukehistorien vi råkade ut för efter juldagskvällens festligheter. Äntligen fick jag umgås med min man, pigg och i dagsljus! Det blev en långpromenad i skogen, ett kort varv i stan, kvällsmat på en liten restaurang av tvivelaktig karaktär och avrundning i form av tågspel och film.

Idag ska jag jobba några timmar. Jag har massor av plusflex att ta ut, men det täcker inte riktigt hela veckan, så det blir att jobba hemifrån lite. Det går nog bra, bara jag kommer i gång. Himla skönt att slippa körandet.

Visst blev det som jag trodde. Det andra paret med hund tackade också nej på grund av svårigheter att få hundvakt – de som pratar om att den enes föräldrar alltid ställer upp och som lämnade en tre månader gammal hundvalp hos dem förra året.

Lösningen blev att jag ringde en annan i gänget, beskrev problemet och bad honom ordna saken. Det gjorde han med bravur. Firandet blir hos hen med hund i stället och hen tar hand om huvudrätten. Det kommer att bli trångt, otillräckligt med stolar och troligen med engångstallrikar och glas, men gänget är samlat och det var syftet.

Kunde inte jag kontaktat hen själv och föreslagit detta? Jo, om jag varit lite mindre irriterad kunde jag gjort det. Det var smidigare såhär; jag slapp risken att det slipper ut något dumt. Fast om det skulle visa sig att någon av hundarna inte är med på nyårsafton så vete sjutton om jag kan hålla tyst.

111225 – Jullista

Bästa klapparna i år: böcker förstås. Först Theorins Sankta Psyko och sista delen i Paolinis serie om Eragon, Arvtagaren. Sen, efter en liten mellanskillnad vid byte av en julklappsklocka, pocketköp i form av Claude Izners två första deckare som jag varit sugen på att läsa länge.

Bästa klapparna till älsklingen: fyra helt oväntade grejer i form av nya högtalare till hans dator, Stora ryggboken, biopresentkort och en grillkokbok.

Mest oväntade klappen: pappa köpte en pilatesboll till oss. Bevisligen tycker han att vi behöver träna mer…

Godaste julmaten: både Janssons och julköttbullarna var riktigt smaskiga – och jag tar åt mig äran för båda.

Godaste juldrickan: Julmust. Alltid julmust.

Finaste julpyntet: Julgranen. Vi fick tag i ett riktigt fint exemplar i år och den här gången blev den precis lagom mycket dekorerad.

Vi blir ombedda att ordna nyårsfest, för han som tidigare sagt att han skulle ha det är fortfarande mitt i en renovering och kan inte ha något. Han har redan pratat med två av de andra som tycker att det är okej att fira hos oss.

Vi har haft nyår två år i rad tidigare, inte förra året men dessförinnan. Det känns okej att ha det igen, det är vi som har bäst utrymme, även om det vore roligt om någon av de andra tog tag i det.

Vi drar upp riktlinjer och skickar ut mail med inbjudan. Det blir knytis, vi har delat in folk i tre grupper med ansvar för varsin grej. Vi planerar huvudrätten, som vi ska stå för, och ordnar en tävling.

Och så kommer det ett mail…

Hen vill komma men får tacka nej eftersom vi skrivit uttryckligen att vi vill att de som har hund skaffar hundvakt. Men vi kan vara hos hen i stället för där är det minsann tillåtet med hundar.

Min första reaktion: suck och irritation. Hen vet hur hen ska ställa till det. Till saken hör att jag inte riktigt tror hen. Det var hen som tidigare föreslog nyårsfirande på restaurang, och där lär garanterat inte ha varit tillåtet med hundar.

Mitt spontana svar vore: Tråkigt att du inte kan komma. Hoppas du hittar någon annan att fira med.

MEN ett sådant svar ställer till med bekymmer, för risken är att det splittrar oss som brukar fira ihop. Ett annat par har också hund, har visserligen hundvakt, men de står hen nära och skulle kanske välja att fira med hen. Det skulle försätta övriga i en konstig position.

Det något mer reflekterade svaret är något i stil med: Tråkigt att det inte fungerar för dig. Visst kan vi vara hos dig. Det är då upp till dig att meddela samtliga tio som är bjudna att planeringen är ändrad och varför. Det vore också bra om du kan stå för köttet till huvudrätten, för det vi planerat att laga funkar inte hos dig. Gratängen funkar fortfarande, det kvittar vems ugn den står i.

Vad det slutgiltiga svaret blir får vänta tills i övermorgon tror jag. Jag lägger inte energi på något sånt här på julafton. Det räcker med den irritation det väckt idag.

111223 – Rimstuga

Det är inte svårt att rimma, men att få ihop ett lagom klurigt rim. Jag diktade ihop fyra varianter för denna klapp innan jag bestämde mig för att skriva en gåta i stället för ett rim.

Lång och silvrig, men för vem
blir det vackert i ett hem

eller

Lång och stilig och med glitter
täcker fyrbening när man sitter

eller

För bord men inte för fönster
glittrar detta mönster

eller

Silverglitter i ditt öga
Kanske får du mig efter jul löga
för att din fyrbenta vän
ska bli stilig igen

Kanske kan du gissa vad som finns i julklappen?

111220 – Nedräkning…

…till julledigheten. Jag har ett par dagar ledigt och det ska bli helt underbart! December har inte varit som den brukar; en långsam nedtrappning av ärenden och därtill följande nedvarvning. Tvärtom – med två akuta ärenden i förra veckan (och då pratar vi akuta ärenden i en verksamhet som vanligtvis inte har med akuta saker att göra).

Jag var så trött när jag kom hem idag; hade ingen ork kvar. Då är det helt underbart med en underbar man som är snäll och lagar mat till mig på kvällen. Älgskav i pitabröd med sallad, vitlökssås och lingon. Godare än kebab!

Fastän min tidskänsla är helt felsynkad (det känns som om december precis börjat och så är det redan Lucia?) så ligger jag bra till med julklappsinköpen. Tack vare pappa är två klappar till min kära man inhandlade och undanstuvade i hemlighet. Det bästa är att han inte väntar sig någon av dem. 

Pappa är avklarad sedan länge liksom ”syskonklapparna”. Min man har många syskon och sedan ett par år tillbaka köper vi inte till varandra utan var och en handlar två klappar för max 100 kr/st. Det funkar bra! Enda kruxet är att det finns en tendens till många kokböcker och julgott av olika slag. Därför kör jag stenhårt på helt andra slags klappar. Det är kul att klura!

Passade på att besöka en gammaldags julmarknad idag. Mycket att smaka på, dyra godsaker förstås, men mysigt. En bonus var att det kom ett Luciatåg. Sju tjejer sjöng tre-fyra sånger och skred sedan bort igen. Lite tanigt, men ändå stämningsfullt.

Jag älskar Luciasångerna. Borde skippa yogan på tisdag i alla fall och gå på Luciakonsert i stället, men jag har missat så många gånger och vill inte missa en till.

Äldre inlägg »

Follow

Get every new post delivered to your Inbox.