…lade ner mobilen i väskan och hastade sen iväg till tåget. På något sätt hann inte knapplåset gå på, vilket resulterade i 40 (!) tomma sms skickade till personen överst i telefonboken. Tack och lov är hon en sån där människa som får sig ett gott skratt snarare än blir sur.

Inte många arbetsdagar kvar nu tills jag slipper jobbet. Jag längtar hett och ivrigt tills det är över. Då ska jag skåla i champagne eller mousserande eller kanske bjuda älsklingen på mat bara för att fira.

…för vad vore en solig strand och vågskvalp om man inte har en god bok att avnjuta upptill? Jag hade med mig fem, och läste ut dem allihop. Underbart med en läsorgie igen! Det var ett tag sen sist.

Allra bäst var Khaled Hosseinis Tusen strålande solar. Som jag grät! Näst bäst var Flickorna från Riyadh av Rajaa Alsanea, något lättsammare än Hosseini men även den väckte tankar om kulturen jag turistade i. Anna Gavalda var som vanligt bra. Jag läste om Tillsammans är man mindre ensam och läste sen Jag älskade honom. Den är sämre än novellerna i Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans men ändå läsvärd. Slutligen blev det Katarina Wennstam och Dödergök. Inte lika intensiv som Smuts, men utan tvekan läsvärd. Jag gillar hennes samhällskritik. Synd bara att det blir lite väl tillrättalagt ibland.

Har tillbringat en vecka i Jordanien, ett oväntat resmål både för mig och för sambon. Vädret har varit helt underbart: soligt och varmt varje dag. Den enda överraskningen var att solen gick ner vid 17. Det blev lite mat- och sovklockekänsla över det – det fanns liksom inget val annat än att gå till rummet och duscha efter det obligatoriska doppet i jacuzzin.

Utflykten till världsarvet Petra var dyr men väl värd pengarna. Det var mäktigt att gå genom siqen och så småningom nå fram till den världsberömda vyn ut mot den s k skattkammaren, Al Khazneh. Det finns dock mycket, mycket mer att se av klippstaden. Området är vidsträckt och en dagsutflykt räcker inte riktigt till.

Om vi skulle åka till Jordanien igen så skulle jag inte missa att göra en utflykt till Döda havet. De som var där var jättenöjda och tyckte att det var en härlig upplevelse.

Strålande solsken, klarblå himmel, +30 grader i luften och +26 grader i Röda havet. Pure pleasure…     

(…mycket bättre än gråmulet novemberdis och regn… )

Det här måste jag prova! Jag har skrivit brev i många, många år och gör det fortfarande ibland. Två brevvänner är vad jag har kvar av jag vet inte hur många det var ett tag i mellanstadiet. Jag skulle gärna ha ett par till.

Idag är det exakt 23 arbetsdagar kvar, sen är det över. Äntligen är det över och jag får börja på något nytt, spännande, roligt. En chans att fördjupa mig och bli bättre i mitt yrke utifrån helt andra förutsättningar än de jag har idag. Sambon tycker att jag är på bättre humör redan. Skönt att höra, för snart är det semester, och då vill jag bara vara glad och njuta!

…ännu ett genialiskt uttalande av tjejen som jag inte tänker ge extra publicitet genom att skriva ut hennes namn. Läs själva på Aftonbladet, särskilt psykologens reflektioner över uttalandet. Hårda ord, ja, men det gäller en liten människas hälsa, liv och framtid. En liten människa som inte själv valt att finnas till eller vilka föräldrar han/hon kommer att få.